Tro eller ej

Dödsdomen är utfärdad
kortegen hörs 
allt närmare oss
någon kommer att hämtas
det kvittar vem.
Blickarna söker varandra
för oss två
bara en sista stund.

Tro eller ej
men det ...
har mig hänt
och till dig med.

En fragment
som vill förlängas
luften i våra lungor
släpp nu!.

Att älska
att vara modig nog
föreviga vår natur
blir för en liten sekund
en och samma
med alla som kände så.


© 2003

Med 3 1/2 strofer

Om allt det ... saknas
och inte kan rundas.
Om bläcket försvinner i pappret,
borta, absorberade av tystnaden.

Ska man förstå?

Kladda kan vi alla
banal, ytlig som medelmåttig
Förbaskat lätt,
med allt kött i rummet.

Men ... Jag skriver:
Denne poet har en pakt,
och
Gudarna ser det.

Att dikta med avsikt
blind om konsekvenserna.-

© 1998, 2013

På väg

Stan ljuder överallt
ansiktena som drar förbi.
Tuku ,tuku, tuku ...
De blindas övergång.

23, 24, 28, 29
så ojämnt mellan oss.
Där!, jag stannar
och samlar dammet
från allt tänkbart.

En piruett vid portuppgången
parkerar min ivrighet.
Allt är kodat i vårt liv.
In till hissen, upp med hakan
det är bara hon ...som väntar.


© 2003

Skola

Argentinas flagga 


Jag hör ljudet, så bekant
klottrat trä, ingraverat, tillfläckat
avskrubbat från golvet
bänkarna, insvepta i minnes gång

Mellan väggarna och fröken,
grabbens Vertigo, söt behag
känningen om kläder och lukter
dragen mot hennes allt,
och beordrad att falla på knä.

Skolans mjölk, så varm på morgonen
allt är disigt i den vuxens landskap.
För mig: frusna droppar av framtiden,
men nu, jag luktar och älskar
mitt aluminium mugg.

I Pringles 62,
en skolklocka slår till samling.
Snart ska flaggan hissas.
Paraderande i den vita band
ser vi solen gul som bäst;
i mitten av vår sång,
omfamnad i himmelsblå
oskuld som stiger
med våra bara händer.

© 2003, 2013
(*) tillfläckat : avsiktligt nedsölade. vertigo : vertigines

Street poet

Om jag hugger i, du blöder
om jag har huggit i 
och nu, du blöder
då, har jag inget kvar att ... tillblöda ?

Alla små ord, radade efter mig
alla små bokstäver, som blir till ord
alla små ljud, de kommer från halsen
alla små jag, dolda bakom allt.

Jag kallar mig gatans diktare
det är ett hot och ett löfte.

Sanningen från gatan
mörkt futtigt våld ... luktar bensin
hastiga ansikten som går
uppochner rättvisa,
kloakernas egen sång.

Om formerna före mig
alla stenar i din historia
där är laddning!
nämn en gata, du har förstått.
En förnimning,
en gest som har redan gått.


© 2010

Skam

Det är ingen skam,
att skämmas i
att söka varandras värme
utan själens skyldighet.

Om falskhet och avsiktlig förakt
styr i våra känslor
och vi låter oss bestämmas
av ytliga singulariteter
i den låtsasvärlden
av de som aldrig har gjort
eller kommer att göra
något för oss,
då skall man skämmas!


© 1998 Dagerrotyper

I min räkning

Hur kan jag glömma
dessa bilder ...
Hela hennes mänsklighet
med smutsiga fötter,
något, insvept i misär
kramades febrilt
mot sin magra kropp.

Gudarna, ge mig mod
att kunna se ... Det
i kvinnans blick.

Den här fega tjänaren
äcklar sig själv.

© 1998 Dagerrotyper